Selma Lagerlöfs grav

(musik: PA Fernsund, text: Peter Johnson)


”När morgonen grydde,

Då stod jag och spydde,

På Selma Lagerlöfs grav,

På Selma Lagerlöfs grav.

På Selma Lagerlöfs grav.

När stjärnorna blinka,

Då stod jag och pinka,

På Selma Lagerlöfs grav,

På Selma Lagerlöfs grav.

På Selma Lagerlöfs grav.”

Smålands Folkbands första egna låt var också den punkigaste. Skriven som den är 1979 så är den starkt påverkad av ilskan och kompromisslösheten från den riktiga punkens genombrott några år tidigare. Ingen välkammad raffig vuxenpunk här inte – bara ett okontrollerat utbrott av bristande respekt för en rad omhuldade begrepp: det storsvenska, litteraturen, Nobelpriset, gravfriden.

Ingen i gruppen tog texten på fullt allvar, utom när man ibland valde bort den för att skona känsliga själar. Vid Smålands Folkbands stora comeback, Huskvarna Folkets Park på långfredagen 2002, togs Selma dock till nåder och låten spelades som extranummer.

Inga protester verkar ha förekommit. Kanske beror det på att ingen i publiken uppfattade den exakta ordalydelsen?