Cykla upp till Bymarken

Musik: PA Fernsund, text Odd Clausen


Det blåser kallt från Vättern,
ska jag resa mig och gå?
Men jag vet inte någonting,
som jag kan hitta på.
Jag sitter här i snålblåsten som pinar alla oss,
och undrar: har jag krafter nog att själv slita mig loss?

För ni som sa jag inte har nån chans,
det är ju ni som hänger i min svans,
och friheten finns någon annanstans.

Att cykla upp till Bymarken
är både svårt och tungt,
men vi klarar av det
om vi bara tar det lugnt.
För om man knyter näven
kan man klara allt man vill,
och det går ännu bättre
om ni bara hjälper till.

För när man kommit uppför branten,
och kan skåda över kanten,
blir allt som verka sant en jävla lögn.

Här uppe på toppen
kan man se så långt man vill,
och staden blir en myrstack
som helt plötsligt stannat till.
Jag ser hur våra drömmar
dränkts av tjocka lager sten,
det är samhället och makten
som har bundit våra ben.

Men lyft på blicken och se upp på mig,
tillsammans kan vi nog befria dig,
tro inte att livet är ett "nej”!

Att cykla upp till Bymarken
är både svårt och tungt,
men vi klarar av det
om vi bara tar det lugnt.
För om man knyter näven
kan man klara allt man vill,
och det går ännu bättre
om ni bara hjälper till.

För när man kommit uppför branten,
och kan skåda över kanten,
blir allt som verka sant en jävla lögn.

En av de yngre låtarna på Smålands Folkbands repertoar, vilket innebär att den kom till år 1981. Den låg sedan i träda i 28 år, tills bandet blåste liv i den vid ett minnesvärt framförande 12 juni 2010.

I gruppen går åsikterna om ”Bymarken” isär. ”Ett pekoral” ansåg en medlem inför spelningen i juni 2010, medan en av sångarna envetet agiterade för att låten skulle få en ny chans. (Textförfattaren känner sig kluven mellan båda dessa inställningar.)

Berättelsen om låten är denna: Gitarristen herr Fernsund komponerade melodin på ett piano – eller hur? – och överlämnade den till textförfattaren på kassett. (Det är väl ungefär så Elton John och Bernie Taupin arbetar?)

Resultatet blev denna text, som alltså använder Bymarken-metaforen för en berättelse om att gå ”från flykt till kamp” (som det hette på den tiden). En aning beskäftigt uppmanar låten mindre lyckligt lottade att ta sig samman, för ”tillsammans kan vi nog befria dig”. (Suck).

Bymarken är alltså en av Jönköpings högst belägna stadsdelar, och att cykla upp dit är ingen lek.. Väl uppe är utsikten dock hänförande, man kan lätt se till Visingsö. Därav bildspråket.

Trots sitt envisa antikyrkliga budskap, överraskar Folkbandet med att då och då i låtarna locka med en bättre värld. Man behöver dock inte vänta på att få uppleva den i himlen, den är möjlig redan på jorden, och inte lita till övernaturlig nåd, eget hårt arbete (gärna tillsammans med andra – för tillsammans är vi starka) räcker.

”Cykla upp till Bymarken” fanns med när Folkbandet spelade på Badrock sommaren 1981 och
framfördes akustiskt på visklubben Bacchi Lyra i december 1982, och sedan, halvakustiskt, på Jönköpings läns museum i juni 2010. (Enligt sedan årtionden luttrade vittnen lät det inte så tokigt.)

Det är möjligt att den också framförts elektriskt från scen under 1982, men säkert är det inte.

Kuriosa:  I vers två brukar Folkbandet inte sällan sjunga att "samhället och makten brutit våra ben". Varför det? Kanske för att ytterligare spä på i det överlastade bildspråket.