Huskvarna Huskvarna

Musik: John Stewart, text: Odd Clausen


Vi har väntat ganska länge,

på allt det där som ni lovade oss,

löftena var liksom lysande,

men dom slocknade som tomtebloss.

Huskvarna, Huskvarna,

det är dags att kasta loss.

Vi var säkert ganska dumma,

när vi trodde på allt ni sa förstås,

men nu så har det börjat pyra,

nu är Huskvarna beredda att slåss.

Huskvarna, Huskvarna,

det är dags att kasta loss.

Och där nere i stan,

där snackar dom som fan,

men ingen är så snäll och rar,

att han sopar bort snön från vår trottoar.

Huskvarna, Huskvarna,

det är dags att kasta loss.

Kära herrar kommunalråd,

vi har tröttnat på att va i er tross.

Ni bygger deras jävla kyrkor,

men struntar fullständigt i oss.

Huskvarna, Huskvarna,

det är dags att kasta loss.

(Repeat and fade.)

Ja, man undrar om det här är satir… Eller menade Smålands Folkband på fullt allvar att dom ganska konservativa och långsamma huskvarnaborna skulle vara redo för revolt?

Kanske inte.

Texten inspireras av de på den tiden vid varje val återkommande hoten att starta ett huskvarnaparti, om jönköpingsborna fortsatte att strunta i Huskvarnas utveckling och koncentrera alla satsningar till centrum. Dessa hot framfördes av de äldre medborgare som kunde minnas (eller till och med var med själva) den tid då Huskvarna köping regerade sig själv under den legendariske Kalle Kittens eviga styre. Det var helt enkelt bättre förr.

Inte nog med det… Varje gång politikerna skulle spara, kom de med förslag att avskaffa den fria trottoarrengöring (både sommar och vinter) som fastighetsägarna i Huskvarna och Norrahammar haft sedan urminnes tid.

Detta hot togs på fullt allvar av Smålands Folkband, eftersom två av medlemmarna bodde i ett hus omgivet av mer än hundra meter trottoar. Det var med andra ord massor av potentiell trottoarrengöring – läs snöröjning – som hotade. Och därav formuleringen om att ”ingen är så snäll och rar, att han sopar bort snön från vår trottoar”.

Melodin är hämtad från ”Hollywood dreams” med John Stewart, en artist som åtnjöt lokal berömmelse på Tenhultsvägen på den tiden. Komiskt nog är det alltså refrängen ”Hollywood Hollywood” som försvenskats till ”Huskvarna Huskvarna”.

Det tragikomiska budskapet hängde med ett tag, men överlevde egentligen inte Folkbandets mest katastrofala framträdande, det på Sommarunderhållningen i Brahesalen 1980. Bandet misslyckades helt med att få 500 tveksamma åskådare, de flesta pensionärer, att klappa händerna och sjunga med i refrängen på ”Huskvarna Huskvarna”.
 En senkommen upprättelse kom dock mer än två år senare, hösten 1982, då låten fick vara med vid Smålandss Folkbands akustiska framträdande på visklubben Bacchi Lyra. Publiken - både från Jönköping och Huskvarna - sjöng entusiastiskt med i uppmaningen att skilja de båda städerna, och det lät inte illa alls.