Kalle Kitten

Musik: Trad, text: Peter Johnson


Jag gick på Esplanaden,
det var nog mitt på dagen,
jag mötte Kalle Kitten,
han var redan ganska dragen.

Den stackars gamle karlen,
föll omkull på trottoaren,
där snön låg i drivor,
ja, han var på väg till baren.

Det var gulgun-gulgun-gulgun-gulgun

Se Kalle Kittendorff,
se Kalle Kittendorff,
med basker på sin skult!


Der fanns en tid då det inte var Norge utan Huskvarna som var den sista Sovjetstaten, och då hette ordföranden i politbyrån Kalle Kittendorff. Under en lång radda av år styrde han mer eller mindre enväldigt den välmående lilla staden.

1971 var hans era dock över. Huskvarna slogs samman med mycket större Jönköping och även den som var stor i Huskvarna var ganska liten i den nya Jönköpings kommun.

När Smålands Folkband började plåga och roa befolkningen i den nu mycket större kommunen tio år senare var "Kalle Kitten" bara en skugga av den skräckinjagande envåldshärskare han en gång varit, förvandlad till en sån där gubbe journalisterna ringde när det behövdes någon som sa att ett nutida beslut i kommunen var befängt.

Då uppkom denna ärekränkande lilla visa som sjungs på melodin till ”Whiskey in the jar”, en klassisk irländsk folkmelodi som sjungits in av en uppsjö artister men som förevigades av Thin Lizzy. Bygger den svenska texten på en verklig observation? Eller är den bara en liten satir om en man från en helt annan generation? När detta skrivs är sanningen en aning oklar.

I varje fall sjöng Smålands Folkband – som var uppkäftiga men inte helt utan sunt förnuft – ogärna denna sång i offentliga sammanhang. Däremot förekom den på gruppens repetitioner och på någon av de legendariska rockfesterna, främst under gruppens första år alltså.

Och – till sist – lyder texten verkligen ”gulgun gulgun gulgun gulgun”? Och vad betyder det i så fall?

Vet inte riktigt. Kanske är det helt enkelt en ljudhärmande fras.