Grävling i jul

Musik: Doc Pomus / Mort Shuman Text: Peter Johnson.



När som små flingor faller, då går jag ut att gå,

Jag smyger ut i skogen för att en grävling slå

Jag är så ensam och jag är så ful,

Det är inte kul att va en grävling i jul.

Och sen så blir jag äten, av äpplen blir jag fylld,

Och barnens ögon tindrar, och julgran är förgylld.

Jag är så ensam och jag är så ful,

Det är inte kul att va en grävling i jul.

Jag är så ensam och jag är så ful,


Det är inte kul att va en grävling i jul.

Och sedan blir jag äten,

Blott skelettet ligger kvar,

Och barnen öppnar sina julklappar

Och leker i flera dar.

Jag är så ensam och jag är så ful,


Det är inte kul att va en grävling i jul.

Jag är så ensam och jag är så ful,

Det är inte kul att va en grävling i jul.

Smålands Folkbands enda julsång, fast förmodligen utspelar sig denna jul i ett alternativt universum. Ett där den självklara jultraditionen i Huskvarna är att äta julgrävling, och då väljer man förstås mellan skogsgrävling, något fetare, och den magrare landsvägsgrävlingen. (”Gitarristen Fernsund tar emot beställningar efter konserten.”)

Dion & the Belmonts gamla tårdrypare ”Teenager in love” har bidragit med melodin, och Folkbandets sångare Peter Johnson tänkte ut resten.

”Grävling i jul” är ett förhållandevis sentida påfund i Folkbandets repertoar, och kontrasterar med sitt komiska tema mot en del mera gravallvarliga nytillskott. Den framfördes både i Huskvarna Folkets park 2002, och på Jönköpings Läns Museum 2010.