”En morgon var han borta,
och kassaskåpet tömt, och vi undra: var det verklighet,
eller något som vi drömt?
För inte kan väl Lennart Hall helt plötsligt ge sig av?
För han var så känd, och han var så rik,
men han drog sig inte för att lura sin publik,
han stack utomlands med pengarna, till Medelhavets svall.
Lennart Hall!
Och han skrev ett brev från Spanien,
där han levde lat och rik,
och förklara att han faktiskt
hade gripits av panik.
För han hade tagit chanser, så att allting gick i kvav.
För han var så känd, och han var så rik,
men han drog sig inte för att lura sin publik,
han stack utomlands med pengarna, ett alldeles solklart fall.
Lennart Hall!
Och nu gråter alla borgarna,
över stackars Lennart Hall,
men när jag hör dom snyfta,
blir jag ursinnig och kall.
För inte kan väl alla mänskor fly från alla krav?
För du var så känd, och du var så rik,
men du drog dig inte för att lura din publik,
så dränk dig du i pengarna, slå huvet i en vall.
Lennart Hall!
Vem minns Lennart Hall på 2000-talet? Förmodligen inte så många. På 1970-talet var han Jönköpings mest berömda köpman, en vätterbygdens egen Kung Midas som tycktes förvandla allt han vidrörde till guld. Bland annat lanserade han en period en matbutik, som tog inträde av kunderna. I gengäld skulle dessa glädja sig åt extra låga priser. Konceptet blev ingen succé.
1980 ägde Lennart Hall en rad butiker i bygden och var en aktad företagare. Skandalen blev total när han och hustrun en dag visade sig vara spårlöst försvunna, liksom butikernas mesta tillgångar.
Tidningarna spekulerade: Var befann sig Lennart Hall? Vad hade hänt? Svaret kom till sist – den flyktade köpmannen skrev ett brev där han förklarade hur han gripits av panik när affärerna gick sämre och sämre. Historien väckte sympati i vissa kretsar, dock inte i Smålands Folkband.
Resultatet blev den här sången, passande nog baserad på Kinks ”A well respected man”. Och vad ska man idag, 30 år senare, säga om texten? Inte så empatisk, kanske, men är den till och med ärekränkande?
Ja, vem vet? Saken prövades inte, och några protester framfördes aldrig. Smålands Folkbands publik hade inga invändningar mot formuleringarna (om de nu uppfattade dem). Och texten kom förmodligen aldrig till Lennart Halls kännedom, när han och hans familj sent omsider kom hem till fosterlandet igen.
Det är oklart om han betalade sina räkningar. Kanske ämne för en ny låt? (Det finns faktiskt en ”The return of Lennart Hall”också, aldrig framförd offentligt.)
En udda detalj i sammanhanget är det instrument som satte piff på refrängen vid akustiska framföranden av låten. (Bland annat vid den succéartade akustiska spelningen på visklubben Bacchi Lyra). Nämligen en anklockare! (Alltså en sorts pipa, avsedd att locka ankor med. Förmodligen för att skjuta dem.) Instrumentet i fråga hade hemförts från någon udda avkrok av gruppens basist Ingrid Norrman.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar